Urat (Urinsyra)

Vad är urat?

Urat, även kallat urinsyra, är en restprodukt som bildas när kroppen bryter ned puriner. Puriner finns naturligt i kroppens celler men förekommer även i många livsmedel, exempelvis rött kött, inälvsmat, skaldjur och vissa fiskarter. Levern producerar urinsyra, och njurarna filtrerar därefter bort större delen via urinen.

Normalt råder en balans mellan produktionen och utsöndringen av urinsyra. Om kroppen producerar för mycket urinsyra eller om njurarna utsöndrar för lite stiger uratnivån i blodet. Då kan uratkristaller bildas och lagras i leder eller njurar. Därför använder läkaren urat som en viktig markör vid utredning av gikt och vissa njursjukdomar.

Många personer med förhöjt urat har inga symtom alls. Samtidigt utvecklar inte alla med höga värden gikt. Därför bedömer läkaren alltid provsvaret tillsammans med patientens symtom, sjukdomshistoria och övriga laboratorieprover.

Varför bör man testa urat?

Ett uratprov kan ge viktig information om kroppens purinomsättning. Exempelvis beställer läkaren analysen om du får plötsliga attacker med kraftig ledsmärta, rodnad och svullnad, särskilt i stortån, fotleden eller knät. Dessutom använder läkaren provet vid misstanke om gikt eller njursten.

Läkaren kan också analysera urat hos personer med kronisk njursjukdom eller vid behandling med läkemedel som påverkar urinsyranivån. Dessutom använder läkaren analysen för att följa effekten av läkemedel mot gikt, exempelvis allopurinol eller febuxostat.

Vidare kan läkaren rekommendera provet om flera nära släktingar har gikt eller om andra riskfaktorer finns, exempelvis övervikt, högt blodtryck eller metabolt syndrom. Därför spelar urat en viktig roll både vid diagnos och uppföljning.

Vad innebär ett avvikande urat?

Ett förhöjt uratvärde kallas hyperurikemi. Den vanligaste orsaken är att njurarna utsöndrar för lite urinsyra, men hög purinkonsumtion, övervikt, alkohol och vissa läkemedel kan också bidra. Dessutom ökar risken vid metabolt syndrom, diabetes och kronisk njursjukdom.

Höga uratnivåer kan leda till gikt, där uratkristaller orsakar kraftiga inflammationer i lederna. Om nivån förblir hög under lång tid kan kristaller även lagras i njurarna och öka risken för njursten.

Låga uratvärden är betydligt ovanligare och har sällan någon medicinsk betydelse. De kan förekomma vid vissa ovanliga njursjukdomar, leversjukdomar eller som en effekt av läkemedelsbehandling. Därför fokuserar läkaren oftast på att utreda förhöjda värden.

Urat i relation till andra prover

Läkaren analyserar ofta urat tillsammans med kreatinin, Cystatin C och eGFR eftersom njurarnas funktion har stor betydelse för utsöndringen av urinsyra. Dessutom kompletterar läkaren ibland utredningen med CRP och SR om en akut ledinflammation behöver bedömas.

Om läkaren misstänker metabolt syndrom analyserar han eller hon dessutom glukos, HbA1c och blodfetter eftersom dessa tillstånd ofta förekommer tillsammans med förhöjda uratnivåer. Vid oklar ledsvullnad kan läkaren även undersöka ledvätska för att påvisa uratkristaller, vilket ger den säkraste diagnosen vid gikt.

Genom att kombinera laboratorieprover, klinisk undersökning och ibland ledvätskeanalys kan läkaren fastställa orsaken till besvären och välja rätt behandling.

Provtagningsinformation

1. Du behöver inte fasta inför provtagningen, om inte din läkare har rekommenderat det.
2. Undvik alkohol under det senaste dygnet före provtagningen, eftersom det kan påverka uratnivån.
3. Undvik en mycket purinrik måltid (till exempel inälvsmat eller stora mängder rött kött) kvällen före provtagningen.
4. Ta dina ordinerade läkemedel som vanligt, om inte din läkare har gett andra instruktioner. Vissa läkemedel kan påverka uratnivån.
5. Undvik intensiv fysisk aktivitet det senaste dygnet före provtagningen.
6. Drick normalt med vatten före provtagningen och undvik att bli uttorkad.

Provtagningsställen